37-årige Jon Persson (WR: 174) bjuder på underbar boll för sin klubb Les Loups D’Angers i franska ligan häromdagen. Motståndare: Vincent Picard (WR 156), Thorigné-Fouillard TT.
Antons Källbergs 23-åriga lillasyster Stina får vi inte glömma. Hon nådde åttondelsfinal i Indien. Slog ut 27-åriga sydkoreanska Lee Zion (WR: 45) med 3-1 i set, vilket nu gjort att svenskan skuttat upp ytterligare två steg på världsrankingen. Till plats 79.
Stina har förbättrat sin kvalitet på båda vingarna, styr och bestämmer periodvis väldigt bra med sin backhand, och hon kändes snabbare än sist jag såg henne.
Hennes träff i forehand är ju världsklass, när hon inte krokar för mycket, eller ”fuskar” och liksom släpper iväg den utan att göra jobbet. Men det är nog en rätt enkel justering, för hon har ett så naturligt tillslag och en så bra träff. Har hon ju haft från början, såg man redan när hon var typ 10 bast.. Japp, den videon får vi förstås kolla på igen!
Notera också den där lilla tjejens driv och obekymrade gåpåar-anda. Där tänker man ibland att den 10-åriga Stina kan tipsa den 23-åriga Stina om något som hon har i sig och säkert kan odla mer av. Att bara tuta och köra helt enkelt, hihi. Blir hur bra som helst!
Pratade med en urgammal tränarkollega igår kväll. Han har det vitaste av långa skägg och ser ut som en gammal samuraj. Vi kallar honom Farbror Tibhar – för att han alltid spelat med Tibhargummin (långnabbet Grass D. Techs på bh och Rapid på fh – Men han heter Nikolauos egentligen. Det sägs att han är från Transsylvanien, ursprungligen.
Nåväl, ibland klättrar han upp ur sin kista och slår sig vigt ner på en yogamadrass som han har i sitt i kök. På den sitter han i en gammal spräcklig Stigaoverall från 1987 och mediterar över olika spelare och matcher i youtubeappen på en iPad Mini. Det är inte ofta han säger något, men när han väl gör det så är det ofta klokt och intressant.
Nu hade han sett Stina lira i Goa, och hade funderat över hennes spelutveckling. Han bekräftade min syn på att hon har gått framåt och är på rätt väg, men tillade också att hon borde flytta till Kina “för hårdaste träning mot skarpaste motstånd.. ”Ett år i Peking eller Shijiazhuang hade gjort susen”, sa han, men korrigerade sig ganska omgående och sa “ett halvår hade räckt”.
Jag tyckte det lät som en god idé, tackade för hans intresse och nämnde att jag skulle skriva några rader om svenskan på bloggen. Han föreslog att bloggposten skulle ha den direkt uppmanande titeln Stina, åk till Kina! Det fick den nu inte, men hans idé är i alla fall förmedlad!
I åttondelsfinalen i Goa tog Källbergskan ett set mot sydkoreanska världsåttan Shin Yubin. Mer kan man inte begära, men Stina verkar ha häng på ny nivå nu, är definitivt på gång och på väg att stabiliseras där. Hon är ingen lätt match för någon nuförtiden.
Stina Källberg – Lee Zion, Round of 32, WTT Star Contender, Goa, Indien 2024.
Stina Källberg- Shin Yubin, åttondelsfinal WTT Star Contender, Goa.
Anton Källberg (WR:17 ) blev bäste svensk och nådde kvartsfinal i Goa. Men där tog det tvärstopp mot förstaseedade brasilianaren Hugo Calderano. 1-3 i set, och nivåskillnaden var inte stor, men ändå tydlig. Hugo Calderano bjöd inte in på samma sätt som Anton i returspelet, och var något mindre benägen att släppa ”enklare” poäng ifrån sig. Källbergs segerset var däremot modell fantastico, men det är en annan femma att klara av att fästa spelet vid den nivån.
Kan ibland bli för mycket skolbok över svensken, och den boken har alla på typ top-100 läst noggrant, t.o.m. portugisen Alvaro Robles (WR: 48) har läst den. Mot honom blev Källberg inledningsvis låst och en smula stereotyp innan han hittade in i matchen och fick grepp om sin egen högre nivå. Då var det inget snack.
Antons högsta nivå är inte att leka med. Han kan vara så himla vass och jobbigt svårforcerad. Det är fröjd att se honom spela. Så mycket kvalitet.
I åttondelsfinalen skärpte han spelet ytterligare. Den rutinerade portugisen Marcos Freitas (WR:19) lyckades väl sno till sig ett set, men hade egentligen inte så mycket att säga till om.
Hur Källberg springer runt i backhandhörnet gång på gång för sina dödande diagonala forehands. Impressive stuff. Vilken förträfflig spelare han är!
Anton Källberg – Marco Freitas, 8-delsfinal,WTT Star Contendern i Goa, Indien 2024
Truls Möregårdh (WR: 16) fick respass mot Felix Lebrun i Goa. Igen. Nu i åttondelsfinal. Det gick helt enkelt för fort, och frustrationen var rätt uppenbar hos den gode Truls. Men va fan – den unge fransmannens driv och stadighet.. Inte mycket att göra åt för tillfället.
Truls letar väg och lär utmana igen. Ja, min tilltro hans förmåga är outsinlig. Men visst fan är det ett långsiktigt projekt och kräver supermycket. Även för en supertalang som Truls. Ibland tänker man något förenklat att Truls och Anton borde växla lite färdigheter. Truls bli en gnutta mer klassiskt arbetande och ”skolbokig”, och Anton en gnutta mer våghalsig och irrationell.
Och ibland kan man förbanna bollbytet, ja, när 38 mm celluloid-boll blev till 40 mm biovänlig plast (och utan den gamla goa ”skarven”). Tror den gamla bollen hade passat Truls. För trots att det gick fortare, så var ju den boll-uslingen lite mer äventyrlig och rund i kanterna, hoho. Och den gick att göra mer med skruvmässigt. Det hade nog Trulsen gillat.
Men både Möregårdh och Källberg är ju med där uppe och leker, ja, i den absoluta världstoppen. De är egentligen inte långt från top-10 någon av dem. Ska bara slipas lite till. För visst vill vi ju ha in dem bland de tio främsta, så snart det är möjligt. Och om Mattias Falck eller Kristian Karlsson skulle få lite sprutt igen, så är de ju också välkomna dit! Ja, va fan Jon Persson och Elias Ranefur också!
WTT-touren bara snurrar på. Jag är lite sent ute, men aj, vilket spel det bjöds på i WTT Star Contender i Goa, Indien, i förra veckan. Jag kollade ikapp först först i går och idag. High level shit, trots att inga kineser var med.
Men vad gör väl det när man kan njuta av Felix Lebrun! Den 17-årige fransmannen besegrade i finalen en formstark Hugo Calderano (WR: 7) med 4-2 efter underläge 0-2 (9-11, 9-11, 13-11, 11-0 (!), 15-13, 11-7). Vilken underbar match!
Att Felix fick stryk mot storebrorsan Alexis Lebrun (WR: 22) i kvartsfinalen av Europe Top-12 för någon vecka sedan betyder nog inte så mycket mer än ett mer harmoniskt brödraskap och lugnare familjemiddagar i det Lebrunska hemmet.
De kan förstås varandra väl som spelare, de coola glasögonormarna Felix och Alexis – och brödrapsykologin spelar nog en viss roll. Men Alexis är vass, så det var inget bjudning eller välgärning från Felix inte. Men det är lillebror som har högst kapacitet av de heta franska bröderna just nu. Det fattade man ju inte minst nu efter hans triumf i Goa.
Felix Lebrun är Europas bästa spelare och den högst rankade utomkinesiska spelaren i världen.. Ja, herre min skapare – han är sexa på världsrankingen just nu!
Nedan finfin segerintervju med den sympatiske och charmigt målbrottsbrutne ynglingen, och plussar på med Top Points från sista dagen i tävlingen.
Världsrankad på blygsamma plats 286, men det hindrade inte 27-årige Elias Ranefur att ta sig ända till final i WTT Feeder-tävlingen i Manchester England.
Ett prima genombrott för svensken som för tio år sedan var i final i junior-EM. Numera är han rankad tia i Sverige, står för Ängby, men har lirat för Halmstad, Söderhamn och vad jag vet som proffs i både Tyskland och Frankrike.
Blev framförallt impad och fylld av avundsjuka när jag såg Ranefurs backhand tala. Men han bjöd faktisk på en hel del godsaker från den andra vingen också. Och hans finfina speluppfattning måste man ju nämna – att ligga steget före! Yep, take a look på Elias framfart i semfinalen mot italienaren Matteo Mutti nedan.
Elias Ranefur (heights) – Matteo Mutti, semifinal i WTT Feeder, Manchester 2024
I finalen i Manchester blev sydkoreanen Cho Daesong (WR: 70) ett nummer för stor (förlust 0-3), men dessförinnan presenterade sig Ranefur på bästa sätt med en 3-1-seger mot österrikaren Daniel Habesohn (WR: 71). Han följde upp med 3-1 mot rumänen Ovidiu Ionescu (WR: 105) och 3-0 mot engelsmannen Paul Drinkhall (WR: 114), och då 3-0 i semifinalen mot italienaren Masseo Mutti (WR:190).
Update, tisdag: Elias Ranefurs framgång och finalplats i Manchester innebar idag en liten nätt klättring på världrankingen: Svensken raketklättrade 147 placeringar (!). Från plats 286 till plats 139! Topp 100 – och mer än så – känns ju inte direkt långt borta!
En trevlig tillställning i Manchester förresten. WTT-Feeder formatet är mindre och mer intimt än WTT Contender och Star Contender. Men en hel del publik, ja kändes som där var fler på plats än i de större tävlingarna i t.ex. Doha och Goa häromsistens.
Speciellt tävlingen i Doha var rätt ödslig.. Ja, för att kortfatta det, som det liksom framstod – mycket pengar, men inget liv. Dessutom tycker jag att Qatar fortfarande är ett rätt tveksamt land att samarbeta med, men det tycker inte ITTF och WTT nuförtiden, eller ja, sedan rätt länge. Be mig inte att rätta ITTF’s president Petra Sörling & Co med rödpenna just nu, men jävlar vad det kommer att låta sig göras.. För aj, vad bleka de är i sin brist på politiska och grundläggande värderingsmässiga ställningstaganden här i världen. Det är faktiskt riktigt illa, en riktigt pissig nivå, hoho. Låt mig återkomma härom, när ork är.
Nu dricker vi en kopp brittiskt te, och låter engelsmannen Liam Pitchford (WR:25) visa hur man tillagar det. Ingen raketforskning direkt, men fint ändå!
I fjol meddelade 30-åriga Kasumi Ishikawa att hon lägger racketen på hyllan. Det var väntat, men kändes ändå tråkigt för hon har ju varit tongivande och funnits med länge i världstoppen.
När folkkära svenska idrottsprofiler lägger av och tackar för sig är de tv-sända presskonferenserna i allmänhet rätt korta. I Japan är det något annat. Kasumi Ishikawa’s varade en dryg timme, vilket nog säger något om både hennes och bordtennisens dignitet i landet.
Nåväl.. Kasumi Ishikawa gick till sin första kvartsfinal på VM i Yokohama 2009, som 16-åring. Det blev silver- och bronsmedaljer med landslaget i OS och lag-VM för Ishikawa, men aldrig någon individuell VM- eller OS-medalj.
Jag uppskattade alltid hennes stabila grundspel och säkerhet vid bordet. Hon var jämn, föll inte i genom eller fluktuerade så speciellt mycket genom åren. Hade en hög lägsta nivå, och var duell- och kontringssäker nära bordet. Samtidigt hade hon kanske inte riktigt det där lilla extra för att varaktigt störa toppkinesiskorna, även om hon gjorde det några gånger. Ja, fattas bara – när hon lade av så var hon rankad elva i världen, och de flesta åren under sina karriär har hon varit på Top-10.
WTT Special: Kasumi Ishikawa’s Top Shots – Birthday Showreel
Trots Ishikawa’s avhopp så har den japanska damtruppen varit stark under de senaste åren. Och just nu är den särskilt vass och intressant.
Vi har framförallt den karismatiska 23-åriga Hina Hayata (WR: 5) som seglat upp som det absolut starkaste japanska kortet.
Hon har länge stått i skuggan av jämngamla Mima Ito (WR: 10) och Miu Hirano (WR:16). Men under senare tid har Hayata gått från klarhet till klarhet på touren. Hon tog sig också längst av japanskorna på VM i Sydafrika i fjol – till semifinal efter en dramatisk segermatch mot världstvåan Wang Yidi (21-19 i skilje!). Så det blev en bronsmedalj för Hayata i Durban. Japans första VM-brons sedan Miu Hirano’s i Düsseldorf 2017.
Players Insights: Hina Hayata
Mima Ito har inte sett ut att vara vid helt full vigör å det senaste, och Miu Hirano har man inte riktigt vetat var man har. De båda japanskorna hade ju en period för fem-sex år sedan då de utmanade rejält, ja skrämde vettet ur kinesiskorna med sin aggressiva racerpingis. Vem minns inte Miu Hirano Mania 2017 eller Mima Ito Massacre i Swedish Open 2018 där Mima Ito slog ut fyra toppkinesiskor, eller fem om man räknar Singapores Feng Tianwei, som är bördig från Kina och den kinesiska bordtennisfabriken.
Players Insights: Mima Ito
Men nu har det gått några år, och intensiteten i den japanska attacken mot övermakten stannade av en smula. Både Ito och Hirano studerades ganska snabbt in av kineserna, men utgör fortfarande ett visst hot. Ja det såg vi ju inte minst i somras då Hirano blixtrade till och besegrade självaste världsettan Sun Yingsha i finalen av WTT Zagreb. Annars är det väl Mima Ito som har parkerat längst på Top 10, men hon är nu passerad av Hina Hayata.
Sedan kan man ju konstatera att den yngre japanska generationen är på gång. Det största utropstecknet är ju 15-åriga Miwa Harimoto (WR: 14) som utvecklas i en rasande takt och redan är ikapp sina något äldre landsmaninnor. Ja, vad månde bliva av unga fröken Harimoto, alltså? I WTT-slutspelet i Nagoya i december pressade hon kinesiska världsettan Sun Yingsha till ett skiljeset.
Sedan har vi 19-åriga Miyuu Kihara (WR: 25) och 21-åriga Miyu Nagasaki (WR: 26) – det ständigt leende dubbelparet. De är nu också med i diskussionen som singelspelare och går allt längre i i turneringarna på WTT-touren.
Längre ner på världsrankingen har vi de japanska defensivfenorna – den lovande 17-åriga Haruna Ojio (WR: 118) och den 25-åriga Hitomi Sato (WR: 233). Den förstnämnda sistnämnda ska man nog hålla ett extra öga på.
Det finns inte alls lika bra ett par japanska namn till att nämna, som den 27-åriga Sakura Mori (WR: 47) som nu är äldst i den japanska truppen efter att Kasumi Ishikawa valde att avsluta. Vi har också 25-åriga Asuka Sasao (WR: 81) och 26-åriga Minami Ando (WR: 140), den sistnämnda en spelare som inte riktigt fått blomma ut, men gör sina matcher. Slog tyska Sabine Winter (WR: 56) med 3-0 för tio månader sedan i WTT Feeder i Antalaya, och gjorde ju inte direkt bort sig mot unga fröken Harimoto i finalen av samma tävling här.
Måste förresten också nämna den 21-åriga Kyoka Idesawa som vann World University Games i Chengdu, Kina i augusti. Den här helt orankade japanskan spelar med kortnabb på forehand och långnabb backhand = läbbigt, men hon gör det bra. Slog bI.a. kinesiskan He Zhuoija (WR: 32) och i finalen pressade hon den kinesiska världssjuan Qian Tianyi till ett skiljeset. Okänd tävling, men intressant att följa, och med förvånansvärt bra publiksurr – FISU (Fédération Internationale du Sport Universitaire) World University Games.
Slutsats: Framtiden ser spännande ut för japansk dampingis. Den bilden förstärktes när japanskorna vann yngsta klassen på junior-VM (Flickor-15 bast) genom att besegra Kina med 3-2 i finalen. I laget ingick Mao Takamo, Misuzu Takeya, Hikari Watanabe och då Yuna Ojio (supertalang med säregen racketfattning, som också tog hem yngsta flickklassen i singel, vann även dubbel samt mixeddubbel). Så Ojio (WR: 130) är spännande. Född 2008, samma år som fenomet Miwa Harimoto – och lillasyster till lovande deff-fenan Haruna Ojio, född 2005.
Over and out. Nu dricker vi en kopp grönt japanskt te och tittar på när Hina Hayata studsar boll mot handtag.
乒乓球杂志 / Pingisjournal 